Jaa, vad finns att förmedla när detta år snart är slut - ett år som på många sätt varit innehållsrikt och omtumlande, glädjefyllt och understundom riktigt tungt. Utveckling är både smärtsam, livgivande och tack-och-lov oundviklig...

Eftersom Hilma går sista året på gymnasiet gör hon sitt stora projektarbete. Hon och en studiekamrat satsade på att det skulle handla om en vandring längs Bohusleden (Strömstad till Lindome) Efter noggranna förberedelser tog de tåget till Strömstad och vandringen började med tunga ryggsäckar. Kloka som de är avbröt de vandringen efter en dags promenerande och en natts sömn - packningen var alldeles för tung och den dittillsvarande strapatsen räckte. Jag tycker de gjorde en strålande insats - de gav sig själva erfarenheten av att planera, genomföra och kunna avbryta när det visade sig att verkligheten inte motsvarade förväntningarna. Hilma "sadlade om" och håller nu på att översätta en bok från tyska till svenska som projektarbete.

Jag får inte glömma att jag numera är mor till en vuxen kvinna - Hilma blev 18 i år.

Hon sjunger numera i den eminenta Göteborgs Gosskörs Vulkaniska Flickkör - hade äran att lyssna på dem i Christinae kyrka på fjärde advent. Staffan och farmor Helena fick julen insjungen av dem i Hedendomen på julaftons morgon.

(Hilma visar på kortet nedan hur hon ser ut efter att ha varit i Mulleskogen och plockat blåbär)

En stor upplevelse för Hanna var i februari när hennes kompisar från högstadiet fixade ett överraskningspartaj för henne och ytterligare en kamrat när de fyllde år. Där var Fredrik, som Hanna umgås med dagligen numera och vi har fått så gott som en ny härlig familjemedlem.
Hanna har jobbat sig igenom den livskris som startade nå'n gång i åttan och går nu andra året på gymnasiet. Det är gott att se att hon mår så bra idag. Nästa termin kommer hon att varva studier med praktik för att skapa möjlighet att hinna ikapp sig.
En annan höjdarupplevelse för Hanna detta år var Peace&Love-festivalen i Borlänge. Själv framförde hon och kompisen Lova ett par låtar på Schillerskas Kulturdagar - var där och njöt.

Julia går i åttan och har vuxit massor i sommar så nu är hon längre än jag. Nagellacksvurmen är utökad med ytterligare ett större antal flaskor och hennes naglar är sig knappast lika från dag till dag. Så vackra naglar har sällan skådats.

Som tonåring tar Julia ut svängarna på mer "traditionellt" sätt till skillnad från sina systrar - så härligt med döttrar som är olika.

Något som alla tre har är hår - Hanna har de senaste året omväxlande haft rött, svart eller nästan sin naturliga hårfärg - c:a axellångt och tuperat. Hilma och Julia har oftast haft långt hår och den egna hårfärgen. Nu är Hilma i det närmaste snaggad (maskinklippt av bror Axel), Julia har långt mörkrött hår och Hanna svart kortare än till axlarna. De är såååå fina.

Axel och hans sambo Stina har utökat sin familj med en liten hundgosse - Ture. Han är en riktig tuffing - har riktigt kul tillsammans med Caylo när de träffas när det värsta tramsande gått över.

I påskas firades Staffan, som fyllde 60, av hela den närmaste familjen i Berlin. Det var en skön resa som vi alla njöt av även om Tyskland stänger affärerna på röda dagar...så Staffan fick inte sitt shoppingbehov ordentligt tillfredsställt.
När jag fyllde år i maj firades jag även av min lillasyster som då var här i några dagar och såg till att vi roade oss ordentligt. Minnet slinter men...visst var det bl a Claes Erikssons enmansföreställning på Lorensbersgteatern vi var på..?

I den vevan bytte vi också spis till en induktionsspis. Vi och vi förresten - jag får ta på mig den utgiften. Den mer än 15 år gamla spisen upphörde att fungera och propparna som Staffan markerat var till spisen var hela, så vips hade jag beställt en ny spis. När den skulle installeras visade sig att det var nå't fel med strömtillförseln...och då uppdagades att en propp hade gått som inte var markerad att höra till spisen. Så numera har vi en gammal uttjänt spis som fortfarande fungerar stående i garaget...
Ytterligare ett sådant inköp har jag stått för i år - en gräsklippare. Den gamla fungerade inte, men det visade sig senare att det "bara" var förlängningssladden som var trasig...

Gott att det finns världsliga dåligheter som händer...befriande i allt det som varit tungt... Däribland mitt mående som under många år utvecklats till ett riktigt bottennapp i år...vilket på sätt och vis uppdagades och fick sin kulmen när dåligt chefskap på jobbet ledde till att jag sjukskrevs. Deras agerande mot mig betydde att mattan fullständigt drogs undan under mina fötter. Jodå, det har varit en kämpig tid...men en kamp som leder framåt och där jag håller på att återfinna min kreativitet och livsglädje.

De har bl a fått skjuts av samtal hos en underbar kvinna på företagshälsovården, några härliga och stundtals strapatsrika dagar i Norge med "Skagentjejerna", en veckas kurs för Johan Ekenberg i augusti, en betonggjutarkurs en helg i höstas, en resa med Bohusgänget till Budapest i september och systrarna Swedbergs resa till Sardinien...förutom den ständiga glädjen i mina underbara döttrar samt värmen, stödet och samvaron från er alla mina vänner.

Något annat som utkristalliserats under detta förändringens år är beslutet att Staffan och jag går skilda vägar. Visst är det tråkigt att konstatera att vi inte fungerar - många års strävan räckte inte för fortsatt liv tillsammans. Och då kan ingen säga att vi inte försökt...

Till sist i denna komprimerade årskrönika vill jag förmedla att ljusare tider stundar samt vill vi önska dig Ett Riktigt Gott 2011!!

Hilma, Hanna, Julia, Alice, Ludden, Caylo och Carin

(Vid tangentbordet: Carin)